Det absolut vanligaste (och mest ödesdigra) misstaget jag stöter på är att utbildningar inte haft något tydligt effektmål. Även om jag inte varit med under produktionen kan jag känna det. Problemet är tyvärr också det allvarligaste.

Väldigt förenklat och kortfattat kan sägas att följande process bör föregå varje utbildningssatsning, inte bara e-learning:

Det absolut vanligaste (och mest ödesdigra) misstaget jag stöter på är att utbildningar inte haft något tydligt effektmål. Även om jag inte varit med under produktionen kan jag känna det. Problemet är tyvärr också det allvarligaste.

Väldigt förenklat och kortfattat kan sägas att följande process bör föregå varje utbildningssatsning, inte bara e-learning:

  • Identifiera ett problem med negativa konsekvenser, exempelvis ”Läkare ger ibland för små doser av TBE-vaccin".
  • Det leder till att alla patienter inte får ett fullgott skydd”. Konstatera att problemet åtminstone delvis beror på okunskap, för att säkerställa att e-learning kan vara en del av lösningen på problemet.
  • Sätt upp ett effektmål för användarna, förslagsvis ”Efter utbildningen ska användaren ordinera lämpliga doser av TBE vaccin.”.

Därefter är det viktigt att effektmålet genomsyrar hela utbildningens uppbyggnad.

Varför är effektmål viktigt?

En vis man eller kvinna sade en gång:

”Om du inte vet vart du är på väg kommer du antagligen hamna någon annanstans”.

Den allvarligaste risken är att utbildningen i slutändan inte ger användaren de kunskaper som det var tänkt och att användaren således inte förändrar sitt beteende.

Den vanligaste risken är emellertid att utbildningen ger användaren bra mycket mer än det var tänkt. Ofta blir utbildningen till något av en rundvandring av allt möjligt material som ämnesexperten tyckt är intressant att ha med. I fallet med TBE-vaccinet skulle det kunna vara saker som TBE-vaccinets uppkomst, TBE-smittans struktur, definitionen av ett vaccin, hur en vaccination bör gå till etc. Eventuellt skulle något av de föregående också kunna ses som relevant, det måste avgöras utifrån effektmålet.

Och vad är problemet med för mycket innehåll?

Människan har en begränsad kognitiv kapacitet under en viss tidsrymd. Det betyder att för varje irrelevant fakta som hjärnan fylls med ökar risken att det verkligt relevanta ramlar ut ur personens minne. Av den anledningen avråder jag även från användandet av ”läs mer”-knappar och liknande. Risken är helt enkelt att användaren lämnar utbildningen med fel kunskap.

Människans ”attention span” är heller inte särskilt långt. Om vi inte finner något lustfyllt tycker vi ganska snabbt att det är jobbigt att fokusera på det1. Bästa lösningen är naturligtvis att göra utbildningen så pass lustfylld att användaren inte behöver kämpa för att upprätthålla fokus. Det är dock sällan en utbildning lyckas med det, särskilt om den är skapad av en nybörjare i instructional design.

PS. En annan närbesläktad tendens är att ta med ”roligt att veta”-fakta för att liva upp utbildningen och göra den lite roligare. I boken E-learning and the science of instruction (2007 års version) konstaterade Clark och Mayer emellertid att det här ger en betydlig minskning av inlärningen. Huruvida utbildningen upplevdes som mer lustfylld framgick inte. DS

Källor:

1. https://en.wikipedia.org/wiki/Attention_span#Lengt...


Loading Conversation