För ett tag sedan var jag på en trendspaningsworkshop organiserad av Swedish Learning Awards. Vi valde att diskutera konsekvenserna av det faktum att digitalt utbildningsmaterial idag kan skapas av vem som helst.

Den här trenden påbörjades egentligen redan för flera år sedan, och på flera fronter:

Simpla filmredigeringsverktyg har gjort att alla kan skapa utbildningsfilmer. Jag vet att flera svenska telekomföretag har arbetat mycket med det här formatet för att utbildningarna ska tilltala deras unga, möjligen otålmodiga, medarbetare.

Bloggar har blivit ett enkelt sätt att publicera texter och används idag inom ett antal större organisationer som en metod för skapa kunskapsutbyte mellan medarbetare.

Författarverktyg likt Articulate Presenter, som knappast är svårare att lära sig än Powerpoint, har inneburit att leverantörslösningar ibland väljs bort till förmån för egen in house-produktion. Men jag tror att trenden även drivits på av leverantörsföretagen själva, som ofta annonserar på sina hemsidor att de erbjuder all-inclusivelösningar med lms-system och någon typ av inbyggt verktyg för kunden att skapa sin egen utbildning. Man kan fråga sig varför leverantörsföretagen gör på det här sättet. Svaret är nog inte svårare än att kunderna efterfrågar det; kunden ser en möjlighet till kostnadsbesparing och får full kontroll över produktionen.

Är trenden hållbar?

I vissa fall tror jag att in-houseproduktion fungerar utmärkt, exempelvis för telekomföretagen. De känner sin målgrupp och det är relativt lätta saker som lärs ut.

De företag som verkligen hårdsatsar på e-learning med helt egna produktionsavdelningar har redan visat sig livskraftiga i det att de existerat under flertalet år. Samtidigt har jag förstått att flera ibland ”fuskar” och köper in e-learning ändå.

I andra fall tror jag att problem kan uppstå. Exempelvis i större organisationer där kunskapen som ska förmedlas är relativt komplex men en större satsning på digital utbildning saknas. Jag känner bland annat till en större vårdorganisation där tanken är att ämnesexperterna själva ska ansvara för att producera utbildningen. Jag tror många av dem kommer vakna upp till en hård verklighet med utbildningar som tråkar användarna till döds, ger usla inlärningsresultat och visar sig kostnadsineffektiva (inte för att jag tror någon uppföljning kommer göras).

Bra e-learning är så mycket mer än att bara ha ämneskunskaperna och de tekniska förutsättningarna; kunskap om digital andragogik är i slutändan det viktigaste av allt. När människor utan denna kunskap ska producera e-learning blir det sällan särskilt bra.

Vad blir konsekvensen?

I en drömvärld inser dessa organisationer sitt misstag och väljer att antingen avsluta sin in house-produktion, ta in någon med rätt kompetens eller åtminstone delta i en workshop för att lära sig grunderna i instructional design. Jag har hört från en bekant att något liknande faktiskt skett, att en organisation gått tillbaka till leverantörsföretaget de köpt ”gör det själv”-paketet från och bett om hjälp att förbättra sin e-learning. Dess värre tror jag att detta hör till undantagen.

Eftersom någon utförligare uppföljning på in house e-learningproduktioner sällan görs är jag inte säker på att ledningen ens kommer upptäcka problemet. Istället blir kvalitén på e-learning lägre än den någonsin varit och ett läromedium som redan har uselt rykte hos många människor når en ny bottennivå…


Delar du min pessimistiska syn på trenden med in-houseproduktion? Vilka ytterligare konsekvenser får trenden, kommer ett uppsving ske för workshops i e-learning? Hur kommer vår roll som instructional designers att påverkas av trenden?


Loading Conversation