Jag tror de flesta av oss stött på någon av alla de in house-produktioner som skapats av personal utan någon erfarenhet i instructional design. Det blir ofta page turners med text, en bild vid sidan om och en skrapig speakerinspelning. I stort sett en digital bok med ljud alltså. Här är några förslag till nybörjarna på hur deras utbildningar kan förbättras.


Misstag 1: Att låta speakern upprepa texten på skärmen.

Problemet med detta är att vi läser ungefär 300 ord per minut medan vi pratar i 150 ord per minut. Det skapar en inkongruens som är väldigt frustrerande för många människor. Vi tvingas sakta ner vårt naturliga lästempo för att läsa i takt med speakern. Flera studier har också visat att identisk speaker och text ger en betydande negativ effekt på inlärningen.

Misstag 2: Att ha interaktiva övningar med underliga teman.

En interaktiv övning ska helst efterliknade den verkliga uppgiften så mycket som möjligt, t.ex. ett dialogscenario med en arg kund med klickbara svarsalternativ, en drag n' drop-övning där avfall ska sorteras enligt gällande regler, eller en klickbar bild där säkerhetsrisker vid en bilbesiktning ska identifieras. Den ska inte gå ut på att genom ett pussel få fram organisationens värdeord och den ska inte gå ut på att bygga ihop en pyramid genom att svara på frågor om företagets policy.


Misstag 3: Att ha dekorativa bilder.

Ur ett skönhetsperspektiv är det möjligt att bilderna bidrar till en bättre upplevelse, men ur ett inlärningsperpektiv gör de inte det. Bland andra Clark och Mayer har konstaterat att en bild som inte ger ökad förståelse tvärtom minskar inlärningen genom att utgöra en distraktion för användaren.


Misstag 4: För långa speakertexter.

Att sitta och titta på en helt stilla skärm medan en speaker maler på får många människors energi- och motivationsnivå att falla drastiskt. Tyvärr är det här något jag upplever i nästan alla nybörjarutbildningar jag ser. Det finns flera sätt att komma till rätta med problemet.

Det allra enklaste är naturligtvis att korta ner speakern så mycket som möjligt. Utbildningar av orutinerade instructional designers tenderar att ha på tok för långa texter generellt där språket påminner mer om en bok än om en e-learning.


Skapa en multisensorisk istället för en rent audiell upplevelse. Personligen anser jag att speaker enbart bör användas om något även sker på skärmen, för att kombinera audiella och visuella intryck. Den här idén har även stöd från genomförda studier.
Bildspel, animeringar och andra sätt för att demonstrera det som speakern förklarar är ger en bättre upplevelse, och en högre inlärningsgrad. Om inget annat rekommenderar jag att åtminstone låta nyckelord poppa fram i takt med speakern. Även om jag inte skulle använda den lösningen för en mer påkostad produktion.


En annan lösning är att avstå från speaker helt och hållet, alternativt erbjuda en möjlighet att stänga av den. Det här är lite kontroversiellt men den lösning jag nog oftast skulle rekommendera. En speaker kan absolut tillföra något till en utbildning, men den kommer också med vissa nackdelar. Framför allt hindrar den användaren från att ta in materialet i sin egen takt. Att använda sig av skriven text är på så sätt smidigare, eftersom användaren kan klicka sig vidare när han eller hon känner sig färdig med materialet. Väljer du att avstå från speaker är det naturligtvis rimligt att avstå från speaker genom hela utbildningen och inte bara på en enstaka slide eller scen. Det är viktigt för att skapa ett enhetligt intryck av utbildningen och inte förvirra användarna kring huruvida ljudet på datorn måste vara påslaget.

Misstag 5: Att inleda med en allt för utförlig förklaring av navigationen.

Det här kan förvisso vara befogat beroende på utbildningens utseende och målgruppens tekniska kompetens, men att inleda med en lång utläggning om hur kursens navigering fungerar tycker jag personligen är väldigt omotiverande. Ofta innebär förklaringen en underskattning användarens förmåga, och ingen tycker det är roligt att bli skriven på näsan.

Visst, det finns fortfarande ett stort antal tekniska analfabeter där ute. Jag har själv stött på dem och fascinerats. Men även de har förstått innebörden av ett kryss högst upp till höger i rutan, eller vad en högerriktad pil längst ner i högra hörnet har för syfte.

I slutändan tror jag på att alltid genomföra en användartestning för att säkerställa att användarna förstår utbildningens navigation. Om 100 % av provanvändarna förstår hur framåtknappen fungerar, låt bli att berätta om den i introduktionen. Om navigationen däremot behöver förklaras, ha den då i skriftlig form så att användaren har möjlighet läsa om den vid behov.

Källor:

All forskning som den här artikeln utgår från går att finna i boken E-learning and the science of instruction av Mayer och Clark, 2007 års upplaga





Loading Conversation